Fjärilsexkursion till Tosteberga ängar 2022-08-06

Under veckan fram till utflyktsdagen hade färdledaren Stefan Lithner tittat på väderkartor minst en gång om dagen, då behovet av sol är mycket viktigt. Vi skulle dessutom bege oss till en lokal utanför kommunen, och där leta efter en av landets sällsyntaste dagfjärilar; backvisslare. Den hittades här för tre år sedan och blev då landets nordligaste lokal för arten.

Ytterligare tre personer, Anna Blomqvist, Christine ”Kicki” Johansson och Folke Horney anslöt vid Teaterparken i Karlshamn klockan 09:15. Ytterligare en person var anmäld men infann sig inte, vilket vi som skulle åka tyckte var tråkigt. Väl nere vid parkeringsplatsen vid Tosteberga ängar väntade även Liselotte Jönsson och Lennart Lindqvist.

Tosteberga ängar

Exkursionen inleddes omedelbart, men studium av luktgräsfjäril vid parkeringsplatsen. I kärnområdet för våra målarter såg blomningen en smula annorlunda ut än vid Stefans besök vid samma tid i fjor. De höga tistlarna, ffa åkertistel stod inte lika talrik som i fjor. Men blomningen av ffa jordtistel och rödklint var fortfarande god.

Liselotte och Lennart lyckades ganska snart finna silversmygare. Ett av exemplaren studerades väl. En stund senare fick Anna syn på en eldsnabbvinge, som var tämligen samarbetsvillig, och lät sig fotograferas.

Eldsnabbvinge

Jakten på primära målarten fortsatte. Ute i kortare vegetation hittade Anna en liten fjäril som vållade oss problem. Det visade sig så småningom att detta exemplar var så starkt slitet att flera karaktärer som gör backvisslaren tämligen lätt att känna igen var bortslitna. ”Falkögat” Anna hittade emellertid snart en ny som såg ut som man vill att de ska se ut, och var lätt att känna igen.

Backvisslare

Under dagen fann vi åtminstone tre backvisslare, tre eldsnabbvingar, tre silversmygare, två amiraler, ett påfågelöga, citronfjäril, åtminstone två kålfjärilar, åtminstone två rapsfjärilar, en svingelgräsfjäril, en puktörneblåvinge och väldigt många luktgräsfjärilar och slåttergräsfjärilar. Stefan gjorde ett försök att uppskatta antalet av dessa båda arter. Åtminstone 250 luktgräsfjärilar och 200 slåttergräsfjärilar bör vi ha sett under vårt besök här.

Text: Stefan Lithner
Bilder: Anna Blomqvist

Fjärilsexkursion till Falsehulta myr 2022-07-09

Deltog gjorde Anna Blomqvist och Johan Wolgast. Exkursionsledare var Stefan Lithner. Samtliga från Karlshamn.

Då endast ovan nämnda anmält intresse för utflykten, samlades gruppen efter överenskommelse och lämnade staden klockan 09:15.
Stefan hade förhoppningar om att hitta fyra dagfjärilsarter vilka under de femton senaste åren synes ha flyttat sydgränsen för sina utbredningsområden i Sverige allt längre norrut. Vid en rekognoseringstur till området den 2 juli fann Stefan tre av dessa. Två par är svåra att skilja från varandra som vuxna (imago), varför Stefan vid ankomsten till startpunkten delade ut ett infoblad och redogjorde för skillnaderna mellan å ena sidan vitgräsfjäril och berggräsfjäril …

Bild: Vitgräsfjäril (SLi) Bild: Berggräsfjäril (SLi)

… och å andra sidan prydlig pärlemorfjäril och brunfläckig pärlemorfjäril.

Bild: Prydlig pärlemorfjäril (SLi) Bild: Brunfläckig pärlemorfjäril(SLi)

Vädret enligt senaste prognosen förutspåddes sol till cirka 30%, men blev bättre än så. Dock var vinden något starkare än vad prognosen förutspått. Ganska snart fick vi sol och fjärilarna började visa sig. De var dock inte särdeles villiga att exponera sig. Vartefter fann vi ett antal arter. Bl.a. hittade vi vitgräsfjäril ganska snart. Dessa fotograferades efter bästa förmåga. En av dem tittade vi lite extra på men menade då vara en vitgräsfjäril. Studien skedde på displayen på Stefans kamera. Berggräsfjärilen i Blekinge brukar ha flugit färdigt vid midsommartid, medan vitgräsfjärilen enligt AP aldrig påträffats som imago (vuxen) i maj månad. Mot slutet av sin flygtid blir fjärilarna dessutom ofta slitna och karaktärerna blir svårare att se. Då bilderna på en av dessa båda fjärilar efter hemkomsten kunde studeras på datorskärm visade det sig att det var en berggräsfjäril (Bild ovan).

Under den närmaste halvannan timmen fann vi dessutom, gott om älggräspärlemorfjäril, några brunfläckiga pärlemorfjärilar, några bredbrämade bastardsvärmare, …

Bild: Silverblåvinge (SLi) Bild: Bredbrämad bastardvärmare(SLi)

… en ängsmetallvinge, ängs- och mindre tåtelsmygare, flera silverblåvingar, några hedblåvingarga, ganska många hagtornsfjärilar och luktgräsfjärilar. Utöver dagfjärilar fann vi även några humlor, ganska många ängsblombock och bandad humlebagge. Dessutom hittade Anna en gulröd blombock och en guldstekel (Chrysis sp.) Vi fann också en larv av brun björnspinnare krypande på skogsvägen.

Bild: Ängsblombock (AB) Bild: Guldstekel (AB)

Väl tillbaka till parkeringsplatsen gav vi de arter vi menade att vi ännu inte sett, en halvtimma. Då fotograferade Stefan en pärlemorfjäril som föranledde en smula diskussion. Väl tillbaka i stan jämfördes med bilder på bildgalleriet på Artportalen. Det visade sig vara en prydlig pärlemorfjäril (Bild ovan).

Prydlig pärlemorfjäril syns ha minskat stadigt i Blekinge sedan 2005. Enligt AP rapporterades arten i Blekinge under åren 2007 – 2011 70 gånger. Under åren 2012 – 2016 hittades den 10 gånger, medan den under åren 2017 – 2021, endast rapporterats två gånger.

Bild: Ängsmetallvinge (SLi) Bild: Ängsmetallvinge (AB)

Bild: Gulröd blombock hona (AB)

Text: Stefan Lithner

Foton: Anna Blomqvist (AB) och Stefan Lithner (SLi)

Visentutflykt på Eriksberg

Strax innan klockan åtta på morgonen den åttonde juli sammanstrålade Anders Lindoff, Per-Ola Perttersson och Sven-Arne Persson från Naturskyddsföreningen i  Olofström med Anna Blomqvist och Stefan Lithner från Naturskyddsföreningen i Karlshamn utanför entrén till Eriksberg Hotell & Safaripark.
Här mötte vi vår guide och spårare, och tillika avelskoordinator för visenter för EBCC (European Bison Conservation Center) i Skandinavien.
Idag finns drygt 9000 frilevande visenter

Tommy hade strax före vår ankomst gjort en kortare spaning till fots för att se om det uppehöll sig några visenter i närheten av entrén. Så var fallet. Vi började därför spaningen med att söka upp de fyra yngre visenttjurar Tommy sett en liten stund tidigare.

Bild: Yngre visenttjurar (SLi)

Tommy hade sett en större flock med visenter bara ett litet stycke från dessa unga tjurar. Vi försökte ta oss dit till fots, men då ett stort antal kronvilt, sällskapade med visenterna och kronviltet är åtskilligt vaksammare än visenterna hade gruppen förflyttat sig utom synhåll.
Vi fortsatte miniexpeditionen i en av Eriksbergs exkursionsbussar.  Marken kan utan överdrift sägas vara översållad med vilt. Dominerande är dovvilt och vildsvin.
Nästa anhalt gjordes på bekvämt gångavstånd från en utfodringsplats med saltsleke.
Då reproduktionen av alla djur, inklusive visenter blir sämre vid näringsbrist ges viss stödutfodring för att motverka detta. Då visenten inte bryter ner all näring passerar en del föda osmält genom matsmältningsapparaten. Detta får till följd att vildsvinen gärna  undersöker visenternas avträde och plockar till sig saker som passar dem.

Bild: Här fanns en liten grupp visenter med bl.a. ko, två fjolårskalvar och just svin som genomsökte visenternas avföring. ( SLi)

En liten stund senare stötte vi på ett tiotal visenter, av vilka en var nästan alldeles nyfödd. Tommy uppskattade åldern till fyra fem dagar. Här gick också en flock Davidshjortar. Detta djur har tagits till Eriksberg med ambitionen att reducera risken för inavel inom denna starkt hotade art. På Eriksberg finns ett sjuttiotal Davidshjortar.

Därefter styrde vi kosan åt väster i ambitionen att även försöka få syn på den dominanta tjuren. På vägen västerut fann vi en blandflock av klövvilt. I denna fanns även några mufflon. Tjuren lyckades vi inte hitta. Däremot fann vi ännu en kalv, inte mer än ett par dagar gammal, och dessutom Eriksbergs äldsta visentko. Enligt Tommy var hon 21 år.

Bild: ”Urmodern” tillsammans med ung visentko med kalv (AB)

Visenter blir sällan över 20. Äldre visentkor spelar en roll som motsvarar matriarkernas hos elefanter. De har en avgörande roll för populationens framgång, både socialt och vad avser sök efter näring.

Bild: Davidshjort med hindar (SLi) Bild: Mufflon (AB)

Därefter avslutade vi expeditionen. På vägen ut fick vi chansen att följa en fiskgjuses försöka att slå någon fisk, vilket inte lyckades medan vi tittade på.
Under förmiddagens utflykt lyckades Tommy visa drygt halva beståndet av Eriksbergs 42 visenter inklusive de två nästan nyfödda kalvarna.

Text: Stefan Lithner
Foton: Anna Blomqvist (AB) och Stefan Lithner (SLi)

Valkompassen för klimat och natur 2022

På naturskyddsföreningens webbsida finns det en valkompass med 17 frågor. Vad tycker du och vad tycker partierna?

  1. Ska vi förbjud fossila bränslen?
  2. Besluta om ett mål för ökad kolsänka?
  3. Anta en svensk koldioxidbudget?
  4. Höja ambitionsnivån kring EU:s utsläppsrätter?
  5. Inte ge stöd till kärnkraft?
  6. Mer och bättre skydd av land och hav?
  7. Inför en ny havsmiljölag?
  8. Flytta ut trålgränsen?
  9. En ny och hållbar skogspolitik?
  10. Låt statens skogar föregå med gott exempel?
  11. Stärk det ekologiska lantbruket?
  12. Öka arealen naturbetesmarker?
  13. Inför ny skatt på bekämpningsmedel?
  14. Dricksvatten utan PFAS?
  15. Skattereform som bidrar till klimat- och miljömål?
  16. Omvandla miljonprogrammet till miljöprogram?
  17. Skärp miljöambitionerna i offentlig upphandling?

Vilka partier tycker vad? Kolla valkompassen! 

 

På jakt efter busksnabbvingen

Referat från fjärilsexkursionen 25 juni

Lördagens exkursion inleddes med att Stefan bad om ursäkt för att han läst fel i
almanackan när turen planerades. Fyra personer: Anna Blomqvist, Lennart
Lindqvist, Liselotte Jönsson och färdledaren Stefa Lithner gav sig iväg från
Teaterparken i Karlshamn kl 09:30.

Dessförinnan hade Anna hittat en
harlekinpiga (invasiv nyckelpiga) (Se bild) och en tvåprickig nyckelpiga vid
Teaterparken.

Första anhalten gjordes vid Dammarna, just norr om gamla E22;an. Genast
sällskapet steg ur bilen fann Anna en aspfjäril sittande på bilens främre
stötfångare. Just denna blå färg har visat sig attrahera aspfjärilen. Den satt och
torkade vingarna, och satt kvar ända tills vi lämnade lokalen omkring en och en
kvarts timma senare. Dessförinnan hade fjärilen hunnit uppvakta Anna (Se bild)

Övriga fjärilar var tämligen fåtaliga. Bland dem vi såg fanns nässelfjäril,
pärlgräsfjäril, slåttergräsfjäril, mindre tåtelsmygare, ängsblåvinge och så
småningom även en citronfjäril. En av dagens svartribbade vitvingemätare
visade sig här (Se bild). Några sotmätare sågs även.

Vi for sedan till andrahandslokalen vid Sjöarps gård. På vägen stötte vi ännu en
aspfjärlil. Vi träffade även ”Nässjöfjärilsmannen” Jan Svantesson, Trofta, som
berättade för oss att ”busksnabbvingen flyger runt grillplatsen”. Trots idogt
letade lyckades gruppen inte säkerställa någon busksnabbvinge. Vi fann flera
pärl- och slåttergräsfjärilar och några luktgräsfjärilar.

Bland växter kan nämnas gyllenfetblad (Se bild), som slagit rot nästan på rena
urbergshällen. Det torde vara en rymling och har stått här i åtminstone 20 år.
Stefan Lithner

Stefans bilder

harlekinpiga

aspfjäril

svartribbad vitvingemätare

gyllenfetblad

Annas bilder på närkontakt med aspfjäril

aspfjäril på bilen

mer aspfjäril

Rapport från mina punktlokaler

Eva Henriksson, NIK.

Jag har anmält mig som fjärilsspanare i år. Dagfjärilsövervakning kallas det. Det går till så att man registrerat en sling- eller punktlokal på Svensk Dagfjärilsövervaknings hemsida. Jag valde Rosengården i Karlshamn som mina 2 punktlokaler. Varje punktlokal ska ha ett namn och en radie på 25 meter och man ska också ange mittpunktskoordinaterna. Jag kallar mina punktlokaler Rosengården 1 och Rosengården 2.

Hittills har jag bara sett två slags fjärilar. Påfågelöga och Aurorafjäril. Båda är ganska vanliga här.

I Rosengården 1  ingår också en liten äng som kommunen har anlagt, annars är det mest planteringarna i själva parken. Jag gör en egen övervakning av den lilla ängen också och kollar vilka växter som kommer upp. Ett sätt för mig att lära mig både fjärilar och växter.

Nu börjar det blomma så smått på den lilla ängen och det ska bli intressant att se om den drar till sig några fjärilar. Idag kunde identifiera prästkragar, svartkämpar, maskrosor, ängssyror och käringtänder.

Det som förvånade mig när jag läste om dem var att både svartkämpar och ängssyror är giftiga. Det gäller mest för betande djur som kan få i sig många. Särskilt ängssyran kan vara farlig för betande djur.

Jag tog en bild på ett gräs jag såg men gräs är svåra. Kom fram till att det kan vara en svingel, men det finns 20 olika svinglar att välja på.  Dock är inte alla vanliga just här. Min gissning är att det en ängssvingel.

 

Vandringen på Kohageleden

Vi var nio personer som gick vandringen på Kohageleden. Vädret var skönt promenadväder: milt, mulet och ej blåsigt. Vi gick drygt halvvägs ut mot ”Kohagen” längst ut på udden. Strax innan Ö Horsö intogs fikat varefter vi vände tillbaka.
Under vandringen uppmärksammade vi några växter och fåglar samt en och annan insekt och mossa:
Alglansbagge (rikligt på en al)
Lundlummermossa (levermossa med treflikiga blad)
Brännmossa
Trädgårdssångare
Härmsångare
Gök
Drillsnäppa
Morkulla
Hultbräken
Träjon
Buskstjärnblomma
Skogsnarv
Gullpudra
Bäckbräsma (lila ståndarknappar)
Mandelblomma
Gullviva
Majsmörblommor
Liljekonvalje (mycket rikligt, i knopp)
Stinksyska
Lundgröe
Glansnäva
Vi såg inga djur på andra sidan stängslet mot Eriksbergs safaripark.
Bäckbräsma
Efter intaget fika. Morkullan flög sin rutt över oss.
Brännmossa
Text och bilder Johan Wolgast

Länsförbundets årsstämma 24 april

NiB – årsstämma 2022

Naturskyddsföreningen har 24 regionala länsförbund. Naturskyddsföreningen i Blekinge (NiB) är ett av dem. De lokala kretsarna är alla representerade i NiB.  Igår, den 24 april, hade NiB årsstämma på Ronneby Brunnshotell. Efter årsmötet hade vi en föreläsare från Blekinge Arkipelag – Helene Reiter. Helene Reiter leder Blekinge Arkipelags skogsprojekt. I föreläsningen ingick också en promenad i brunnsskogen.

Vi fick lära oss att Sverige består av ett antal vegetationsregioner där det växer olika typer av träd. Blekinge tillhör den södra lövskogsregionen, som också kallas nemorala regionen. Den nemorala regionen karakteriseras av bok, ek och andra lövträd. Det är delade meningar om ifall gran fanns ursprungligen i den här regionen, eller om den bara har spridit sig söderut från nordöstra Sverige.

Enligt Reiter har granen med största sannolikhet funnits längs kusten under mycket lång tid och att det kan finnas lika stor biologisk mångfald i en gammal gran som i en gammal ek. Granen kan vara värd för mer än tusen arter.
Det blev mycket trevlig dag. Lyckat årsmöte, god mat, intressant föreläsning  och ett tillfälle att träffa medlemmar från de andra kretsarna.
/text Eva Henriksson

Bild Johan Wolgast 

Tillägg – lite skogshistoria

Som tillägg kommer här lite skogshistoria. För de som är intresserade.
Även innan den senaste istiden fanns det växter i Sverige. Perioderna mellan istiderna kallas interglacialer. Eem hette interglacialen innan senaste istiden. Eem startade för cirka 125 000 år sedan och varade i minst 10 000 år. Skandinavien och Finland var en ö omfluten av Eemhavet.  den senaste istiden kallas Weichel. Under Eem växte det lövträd i Sverige – dock inte bok. Men sen kom Weichel och växterna var tvungna att flytta söderut och många överlevde inte flytten.
När isen drog sig tillbaka flyttade också växter in efterhand. Det första trädet som flyttade in var björk. Trots att det inte fanns någon landsförbindelse. Sedan kom tall, rönn och asp. För ca 9.500 år sedan fanns stora tall och hasselskogar i Sverige. Med tiden kom också al, alm, ek, lind, ask och lönn.
Tiden 8.000 – 5.000 år före nutid kallas atlantisk tid. Det var en varm period och trädgränsen fanns mycket längre norr ut. Därefter blev klimatet kallare igen och människorna blev också bofasta. Människorna började påverka trädens existens för att kunna överleva.
Granen kom senare. Ungefär 3.000 år sedan. Kom granen hit från nordöst eller kom den också söder ifrån?
För 2.000 år sedan var södra Sverige lövskogs dominerat.  Då hade också boken flyttat in framför allt i Skåne. Efter det är det människan som förändrat skogen genom att hugga eller bränna ner den för att anlägga ängar och åkermark. Tall-lövblandskogen som var vanlig för 2.000 år sedan är helt försvunnen. Barr-blandskogen med tall, gran och lövträd är också borta och så är även de stora bokskogarna.
/ Eva

Fagning vid Rövarehölen

Ängen ligger vid Mörrumsån cirka 2,5 km norr om bron vid Härnäs. Förr kunde man följa vägen ända fram till ängen. Nu får man sätta bilen vid en parkering med en informationstavla och gå ner till cykelvägen via en vägbom och sedan följa cykelvägen några hundra meter norrut.
Först ser man då en ganska stor mad som sköts maskinellt av Länsstyrelsen. Därefter kommer man till området som vi i Naturskyddsföreningen har skött i många år.
Vi var sex personer som deltog.
Som ni ser så fanns det en hel del löv att räfsa. Efter fagningen grillade vi korv.
Några fåglar som hördes eller sågs:
Kanadagås, knipa, storskrake, morkulla, skogssnäppa, gärdsmyg, rödhake, koltrast, taltrast, svartmes, blåmes, talgoxe, trädkrypare, bofink.
I augusti slår vi ängen med lie.
/ Johan Wolgast