Blekinges Klimatpris

VI DELAR UT ETT PRIS TILL KLIMATOMSTÄLLNINGENS KÄMPAR!

Klimatförändringarna sker allt snabbare och klimatomställningen måste hinna ikapp! Många ute i samhället kämpar redan med projekt eller åtgärder för att minska utsläpp, stötta biologisk mångfald eller med att anpassa samhället efter de effekter vi redan ser idag.
Naturskyddsföreningens kretsar i Karlshamn och Olofström samt Länsförbundet i Blekinge vill därför stötta och uppmärksamma de
som gör något extra för klimatomställningen i Blekinge genom att dela ut ett klimatpris!
Blekinges Klimatpris har tagits fram i samarbete med Region Blekinge och inkluderar en prissumma på 60.000 kr.
Priset kommer att delas ut under Naturskyddsföreningen Blekinges konferens om Biologisk Mångfald i november 2024.
Läs mer på:

NOMINERING

Alla kan skicka in en nominering eller själva ansöka om priset senast den 31 maj 2024 via blekingebiologiskmangfald.se/ eller
genom att mejla till blekinge@naturskyddsforeningen.se
Välkomna att skicka in era nomineringar!

Paddräkning vid Järnavik 2023-04-14

Paddräkning vid Järnavik 2023-04-14

Text o bilder Stefan Lithner

Då den planerade paddräkningen den 25:e mars ”frös inne” gjorde vi ett nytt försök fredagen den 14 april. Tre tappra entusiaster: Liselotte Jönsson, Eva Mårtensson och färdledaren Stefan Lithner lämnade Teaterparken i Karlshamn kl 21.

Vanlig padda

Vanlig padda

Vi parkerade vid en infart till en betesmark i höjd med norra kanten av Järnaviks våtmark och vandrade i maklig takt söderut på den asfalterade Bastuviksvägen.

Första intrycket var att paddorna var något färre i år än vid motsvarande räkning 2022, men denna gjordes från bil varför några djur då kan ha missats. Vi fann emellertid snart några paddor. Väl så många av dem var i kväll på väg från spelplatsen i våtmarken upp i skogen igen.
Vi fann under vandringen 63 djur på vägen. Samtidigt kunde 23 individer höras väl skilda från varandra såväl på östra som på västra sidan av vägen.
Närmast slutet av vår promenad uppmärksammade Liselotte ljud från grodor
som spelade avmätt. Efter några ögonblicks lyssning framträdde dels åkergrodans kväkande som påminner en del om en skällande hund på avstånd, och dels den vanliga grodans på avstånd motorcykellika knarrande.
Eva hittade två ödlor på vägen. Då både färdledarens och övriga deltagares erfarenhet av sådana djur var blygsam tog det en stund innan vi var klara över att detta var två större vattensalamander (
Triurus cristatus). Arten tidigare i litteraturen också kallats stor vattenödla, större vattenödla och skrattabborre.

Större vattensalamander

Större vattensalamander

Besöket gav förutom en siffra för paddorna även en del mindre vanliga erfarenheter av vanlig padda. Som exempel kan nämnas honor som transporterade hannar på ryggen och åtminstone ett par stycken riktigt stora honor. Enligt Curry-Lindahl 1955 kan paddans kropp bli upp till 12,3 centimeter och enligt terrariedjur.se upp till 15 centimeter. Under kvällen sågs djur som tycktes utmana artens maximimått.

Vanlig padda; stor hona m hannar på ryggen

Vanlig padda; stor hona m hannar på ryggen

Då vi lämnade våtmarken studsade ett par kaniner över vägen. Vi gjorde ett snabbstopp även vid Åryds våtmark då Liselotte såg några vanlig padda även på denna asfalterade väg.
Vi återvände till Karlshamn omkring klockan 23:15.

Länsstämma

Länsstämma

Söndag 23 april kl 9.30

Dags att anmäla sig till länsstämman!

Anmäl deltagande och önskemål om mat.
2 matalternativ för både fika och lunch.

Fika: ostfralla eller skinkfralla.
Lunch: majskycklingbröst marinerat i rosmarin, honung och citron, fetaost pastasallad och citronaioli
eller
räksallad med ägg, grönsallad och Rhode island-dressing.

Anmälan till:  Johan Wolgast senast 16 april.
johanwolgast@yahoo.co.uk
Tel. 070-815 44 24.

Plats: Kronolaxfisket, Mörrum, ungefär mittemot kyrkan.

09:30 Fika
10:00-11:00 Årsmöte
11:15 Guidning av Tony Forsberg, platschef/fiskmästare på Kronolaxfisket.
12:30 Lunch

Läs mer på länsföreningens hemsida: https://blekinge.naturskyddsforeningen.se/

Fjärilsskådning i Sjöarp 2023-04-01

Fjärilsskådning i Sjöarp 2023-04-01

Text o bild Stefan Lithner

Morgonen den första april var första dagen på länge vi såg sol och näst intill klar himmel. Tre personer samlades vid Teaterparken i Karlshamn klockan 10:00: Lennart Lindqvist, Sölvesborg,, Anna Blomqvist och Stefan Lithner Karlshamn. På vägen ut ur stan plockades även Eva Mårtensson och Johan Wolgast upp.

Väl framme i Sjöarp visade det sig att markvägen ner mot fjärilslokalen, Bommerstorpsvägen breddats och belagts med grovt grus, vilket avsevärt försämrat förutsättningarna för fjärilar.
Morgonen och förmiddagen var i likhet med de senaste dryga två veckorna kalla. Fjärilsaktiviteten var näst intill obefintlig. Johan lyckades få syn på en citronfjäril, och en orange fjäril flög förbi Eva. Vår ”Fjärilsexpert vid Nässjön” Jan Svantesson, Trofta fanns också på plats. Han hade hittills i år bara sett nässelfjärilar ”i orangeskalan” och således ännu inte någon fuks.

Vår mosskännare Johan inspekterade stammar or hällar. Mest intressanta fann han en mossa av släktet Scapania, men även ett mossdjur av släktet Porella visades.

Den kalla våren har såhär långt gjort att inslaget av anlända flyttfåglar var blygsamt. Endast två gransångare hördes sjunga. Bland övriga fåglar märktes särskilt en havsörn, men även ormvråk, ringduva, gröngöling, korp, stjärtmes, talgoxe, blåmes, trädkrypare, nötväcka och gärdsmyg noterades.

Då fjärilarna var synnerligen svårflörtade besökte vi en känd växtplats för scharlakansröd vårskål (Sarcoscypha coccinea s. lat. Det. A. Ryberg /2001). Detta taxon har sedan DNA-studier reviderats till här nämnda.
Anna fann ett par fruktkroppar nästan genast.

Innan vi avslutade exkursionen gjorde vi ännu en promenad till den area där fuksarna brukar vara lättast att se, men även denna gång med negativt testresultat. Därefter styrde vi åter kosan mot Karlshamn.

Hur vet ugglorna om det ska bli gnagarår?

Hur vet ugglorna om det ska bli gnagarår?

Stefan Lithner

Denna fråga fick jag nyligen via mejl. Jag svarade enligt följande: Svaret på frågan kan sammanfattas: ”Jag vet inte”

Jag författade ett arbete tillsammans med K. Ingemar Jönsson 2001, publicerad i Ornis Svecica Vol 12 No 1 -2 2002, som belyste samspelet mellan bok- och ekollon, potentiellt flyttande ugglor, stationära ugglor, skogslevande smågnagare och bergfink baserat på framför allt mina studier av fluktuationen hos dessa arter under åren 1993 – 2000. https://www.lunduniversity.lu.se/lup/publication/9bef8145-b988-4f6c-95fa-9391b0d64846

Det har länge varit och är fortfarande vanligt att vetenskapliga artiklar avgränsar sina variabler för att påvisa ett förhållande mellan två faktorer medan man samtidigt försöker minimera påverkan från andra faktorer.
Jag skulle mycket lätt kunna besvara frågan enligt ovan men samtidigt kan det vara värdefullt att visa vad man vet för att kunna säga att man inte kan besvara just den frågan.

Jag ska i det följande presentera en förenklad bild av vad som i huvudsak gällde fram till ungefär år 2000. I vad mån klimatförändringen sedan dess är ännu oklart. Jag har följt utvecklingen längs de rutter jag använde åren 1993 – 2000 även under åren 2001 – 2022. De slutsatser vi kunde dra 2001 synes fortfarande gälla.

Mycket gott ollonår för ek infaller vart 6:e till vart 9:e år. Bok har goda ollonår vart annat till vart femte år. Mängden bokollon är EJ PROPORTIONELL mot mängden bokpollen i luften under bokens blomningstid samma vår vilket en del författare hävdar. Även proportionerna av sol och vatten lokalt spelar stor roll för hur tillgången på bokollon blir följande höst. Också jordmånen där träden växer påverkar utfallet under fruktsättningen.

I Blekinge där studien utfördes finns fyra arter skogslevande smågnagare;: mindre skogsmus, större skogsmus, åkersork och skogssork.
Ett ”gnagarår” styrs av tillgång på näring. Här har vi studerat den mest variabla näringen; ollon.
Under mycket rik tillgång på ollon ökar näringstillgången för bland annat gnagarna. Detta gör att de förlänger sin reproduktionsperiod till att fortgå under hela vintern och kan mycket väl fortsätta följande år, särskilt om tillgången på ollon är god. Ett extra gott ollonår märks även på incidensen av TBE (sjukdomen hos människor) men det är ett annat kapitel.
Mängden gnagare under ett gnagarår bestäms av summan av de olika gnagararterna under perioden. Vanligen, men inte alltid domineras antalet av skogssork.

Under ollonår är konkurrensen hård mellan alla djur som utnyttjar ollon. Utöver gnagarna, finns under goda ollonår ofta men inte alltid stora mängder bergfink. Vår uppsats visar bland annat att extremt goda ollonår då det inte kommer stora mängder bergfink ropar fler PU och HU än under extremt goda ollonår då det infunnit sig stora mängder bergfink.

Bergfink fick vi naturligtvis nöja oss med att uppskatta. I bok utgiven av Ängelholms kommun 1994 finns en artikel;Stefan Lithner; En fantastisk skymning vid Rössjön har jag redovisat ett detaljerat försök att uppskatta en flock bergfinkar. Människor med begränsad vara att räkna/uppskatta antal som avsevärt överskrider en miljon, villar lätt bort sig. Då kan en till två miljoner fåglar till och med bli sju miljoner, vilket hände härom året. En miljon bergfinkar som stannar i ett område hela vintern har ju en avsevärd inverkan på näringstillgången för andra djur.

Rovdjuren ökar ganska snabbt efter att gnagartillgången ökar. Det gäller förutom ugglorna även hökar, vråkar, småvessla, hermelin, mård och räv. Följden blir dessutom att predationstrycket minskar på andra arter som normalt utnyttjas av dessa rovdjur. Detta syns vanligen hos både skogshöns, mesar, andra små däggdjur än de ovan nämnda och insekter som gynnas av ollon.
Räven är normalt en generalist, men vid extrem gnagartillgång blir den specialist på gnagare.

lappuggla
Lappuggla (i brist på bilder av kattuggla) Foto Stefan Lithner

Här i Blekinge har vi en stationär uggla; kattugglan (KU) som ingått i projektet. Den hörs inte ropa i större antal under ett gnagarår, men får fler ungar flyga. KU är så ortstrogen att då ena partnern faller ifrån i ett gott revir, gör den andra partnern sitt yttersta för att ropa in en ny partner till samma revir. Då KU´s ungar följande år helst inte vill slå sig ner långt ifrån där de är födda etablerar de sig gärna i ett sämre revir i närheten av där de är födda heller än letar upp ett riktigt bra revir långt ifrån födelseorten. Följaktligen hörs många fler KU ropa året efter ett ”gnagarår” än det år de är födda. Av samma anledning avlider/försvinner ugglorna i dessa nya och något sämre revir ganska snabbt.

Vi har två ”potentiellt flyttande ugglor: pärluggla (PU) och hornuggla (HU). Under dåliga gnagarår finns stationära par kvar i sina revir, såvida habitatet inte avverkas. De är då tysta eller ropar endast sporadiskt.
Man känner till att det finns både stationära par och flyttande individer hos både HU och PU även i övriga i Europa. Varifrån de stora antalen kommer har jag endast hört spekulationer om. En del gissar på Finland. Andra gissar på även Ryssland och det finns de som menar att de kan komma även från kontinenten. Ingen vet ens om de har sitt ursprung på den europeiska sidan av Ural.
Vad vi vet är att ugglorna stannar i ett område så länge näringstillgången är tillräcklig för att arten ska kunna häcka. När näringstillgången blivit alltför dålig ger sig ugglorna ut för att söka nya områden med bättre tillgång på näring.

Mängden ugglor regleras av tillgången på näring och rovdjur. De senare ökar också snabbt i antal när gnagartillgången är extrem och likaledes dör undan då näringstillgången försvunnit.

Det har spekulerats i långa tider om hur ugglorna kan veta om det blir ett bra ollonår eller inte.. Ingen tycks veta. Två hypoteser har jag stött på. Den ena är att ugglorna hör pipen när de flyger över ett område där det är gott om smågnagare. Detta förklarar inte hur ugglorna kan veta om det kommer att vara ett bra ollonår två till fyra månader längre fram.
Den andra hypotesen är att det finns ett ämne i ollonen som antingen passerar genom gnagarnas matsmältningsapparat eller omvandlas i gnagarnas matsmältningsapparat till något ämne som ugglorna kan känna av när de passerar över områden där det är gott om aktuella gnagare och att ugglorna kan bedöma gnagarpopulationens status för någon eller några kommande månader. Man kan spekulera kring om ett sådant ämne lämnar gnagarnas kroppar så långsamt att ugglorna kan bedöma detta.

Jag har nyligen kollat med ett par universitet, men de hade ingen tillgänglig som jobbade med ugglor för närvarande.

Sedan jag och Ingemar Jönsson publicerade artikeln har jag fortsatt att följa fluktuationen hos ugglorna. Vad vi framförde i artikeln stämmer fortfarande väl.

Efter det att jag räknat längs en av rutterna i c:a 10 år lade Vägverket (hette de väl på den tiden?) en ny vägsträcka för väg 29 mellan Karlshamn och Tingsryd. Denna nya vägsträcka klöv mitt inventeringsområde på mitten med lika många snarlika inventeringspunkter på vardera sidan av den nya vägen. Här blev det sedan lätt att klassa de olika inventeringspunkterna efter hur mycket oväsen som störde människan (mig). Jag samlade data från dessa punkter under tio år/säsonger efter det att den nya vägsträckan invigts. Totalt sett minskade ugglorna i hela området. Mest intressant var att PU och HU (de potentiellt flyttande ugglorna) minskade mest där störningarna var som störst och minskade minst där störningarna var som minst (I vårt land idag förekommer alltid störningar i åtminstone södra Sverige). KU (stannande art) påverkades inte alls lika tydligt. Den minskade i hela området. Skillnaden i minskning mellan de mest störda områdena och de minst störda var visserligen påvisbar inte så väldigt mycket större där det var bullrigt än där det var relativt tyst.
Därmed är det tydligt att åtminstone vissa ljud stör vissa ugglearter när de har möjlighet att välja boplats med kort varsel/varje år.
Det har spekulerats (i vetenskapliga uppsatser) om det är ökad svårighet för ugglorna att höra sina bytesdjur, om det är bytesdjuren som störs av oväsen och/eller vibrationer från fordon på vägarna och/eller skogsmaskiner. Det har också visats åtminstone. i USA att vissa arter står ut med vad vi kallar oväsen medan andra inte gör det. *

*Ett fantastiskt exempel upplevde jag då jag blev visad ett alplångöra (en liten fladdermus). De hängde knappt tio meter från en stor kyrkklocka som slog varje halvtimma, ett förfärligt dån för människor som står nära. Det störde inte fladdermössen.

För båda hypoteserna gäller att det är oerhört svår att skaffa sig lärdom/erfarenhet för ugglor på endast ett par år, men så är ju omsättningen på fåglar (alla arter) väldigt stor.

Kattugglan börjar aktivera sig inför häckningssäsongen redan kring jul om året på väg att bli dåligt finns de stationära ugglorna kvar men sitter tysta.

Man har under större delen av min tid som ornitolog hävdat att de par som misslyckats med sin häckning gör ett nytt försök. Detta håller jag för att vara riktigt, men enär man kan höra unga kattugglor ganska många gånger senare på året håller jag det inte för osannolikt att de lägger en andra kull. Unga kattugglor har jag hört i närheten av häcklokal både i mars – april och i mitten av juni. Min erfarenhet av uggleinventering gör att jag tror att åtminstone en del par lägger mer än en kull. Detta har jag dock inte läst eller hört från någon vetenskapsman.

Pärlugglan vet man flyttar framför allt under hösten om den flyttar. Även om de personer som undersökt artens flyttning har använt de kunskaper som finns för att kartlägga artens flyttning så har kunskapen fortfarande stora luckor i ämnet. Medan jag fortfarande höll på att inventera talades det om att konstruera små sändare att applicera på ugglor som dels är så små att de inte nämnvärt stör ugglorna och dels har så lång räckvidd att man kan följa djuren om de flyttar från ex:vis Umeå till Ural.
Jag har inte hört eller läst om några nämnvärda fynd på våren. Enl. nedan synes det det förekommer viss flyttning även på våren.

Så vitt jag vet har väldigt många av de PU som kommit till Norden under höstarna även bildat par redan under vintern. De som ropar/spelar i början av mars här nere tycks skrida till häckning.
Jag har under en del goda gnagarår funnit PU som uppenbarligen anlänt under april månad och ropat ganska flitigt i mitten – slutet av april och åtminstone fram till midsommar. Det kan då sitta flera stycken nära varandra och ropa nästan i kör. Min tolkning är att de PU som börjar höras i slutet av april och emellanåt sitter flera stycken nära varandra är 2k fåglar (födda året innan), ungefär som ”pokulerande unga män ute på galejan”

Under goda gnagarår kan PU spela systematiskt, såväl under klassisk häckningstid som när som helst under sommaren. Jag har t.o.m. hört PU som ropar ytterst medvetet precis som under häckning i början av september under riktigt goda ollonår.

Det är vidare känt att PU-hannar i vilt tillstånd kan påbörja en andra kull så snart hanen fått första honan i ruvning (uppg fr Umeå Univ). Försök med stödutfodring har t.o.m. fått en hanne att påbörja häckning med en tredje hona samtidigt (uppg fr Umeå Univ).

Någonting jag dessutom tycker är spännande är att då det föregående höst noterats många insträckande PU har det varit tyst från PU fram till någon gång i början av mars. Då har PU börjat ropa på flera platser där det fram till dess varit tyst. Jag har hört motsvarande iakttagelser från längre upp i Sverige också. Det är tänkbart men inte visat, att PU vill ha en viss mängd dagsljus innan den börjar hävda revir. Det är fortfarande väldigt mycket vi inte vet om dessa märkliga varelser vilket gäller i än högre grad om märkliga varelser/ekologi i varmare länder (www.pbase.com/stefan_lithner)

Hornugglan hörs vissa år hävda revir intensivt i månadsskiftet januari – februari, Andra år kan de hävda revir i början av juni. (Omkring 5/6 1978 hördes revirhävdande hornugglor ”i var och varannan grandunge” mellan Gårdstånga och Harlösa utmed Kävlingeån. Detta är överdrift, men antalet ropande var anmärkningsvärt. Högst sannolikt är att de kan påbörja häckning när som helst där emellan. Även ungar kan höras pipa vid lite olika tider under våren, vilket ju är rimligt i enlighet med föregående uppgift.

Gnagarår kan mycket väl upphöra ganska plötsligt, under ugglornas påbörjade häckning. Det är särskilt vid sådana tillfällen de försöker dryga ut kosten genom att ta fåglar.

Ytterligare ugglearter påträffas då och då i Blekinge och står i visst beroendeförhållande till gnagarna. Fynd av dessa har dock ännu varit alltför få att några studier skulle kunnat utföras.
Lappugglan har länge varit den stora taigans hemlighetsfulla Tita Grå (en trollpacka) men har under senare år börjat visa sig även hos oss. Enstaka par har häckat i norra Skåne, Södra Halland och södra Småland. Senaste fyndet jag känner till i Blekinge var i november i fjor (2022).

Även för tornugglan spelar gnagarna roll. Här skulle man kunna misstänka att den skulle kunna gynnas av ett mildare klimat, men för denna finns ytterligare faktorer värda att beakta. Senaste fyndet av denna jag känner till i Blekinge var i april 2019.

tornuggla
Tornuggla (i brist på bilder av hornuggla) Foto Stefan Lithner